Jag har sagt ett antal gånger att jag skulle starta en blogg om mitt tågresande. Min nya idé är att jag i den bloggen hade kunnat skriva i ungefär 3 månader och sedan samla ihop alla de "dagboksinlägg" jag skapat och skicka till Skånetrafiken, Trafikverket och politikerna. Hade varit intressant att se hur det blev bemött.

Min senaste upplevelse på tåget har ingenting med Skånetrafiken i sig att göra egentligen, utan handlar om otrevliga resenärer.

Jag skulle åka hem från Helsingborg en dag förra veckan, jag satt på tåget och vi väntade på att få köra ut från perrongen i Helsingborg. Då meddelar de i högtalarna att utanför Helsingborg är hela järnvägsnätet strömlöst, vilket innebär att vi inte kommer någonstans.

I och med att vi fortfarande står på perrongen så kommer det på en försenad resenär, en tjej i min ålder och dimper ned bredvid mig. Jag tänker inte så mycket på det, tills jag upptäcker att hon har på sig solglasögon. För er som inte pendlar från Helsingborg varje dag kan jag meddela att tunneln där nere är väldigt mörk och det började dessutom bli mörkt ute och var mulet, varför då ha solglasögon på sig inne på tåget?

Hon sliter upp plasten kring sin baguett och börjar sätta i sig den samtidigt som hon stup i kvarten sträcker sig över mig för att kasta skräp i den plastpåse som agerar soptunna på tågen. Till sist tar hon hela soppåsen och slänger på golvet bredvid sig men istället för att lägga skräpet i påsen kastar hon allting utanför.

Samtidigt som allt detta händer har vi faktiskt börjat rulla mot Malmö, så irritationen man byggt inom sig lättar något. Men vad tror ni tjejen gör då? Jo hon sträcker sig efter ytterligare en ny påse att kasta skräp i och lyckas samtidigt putta ner min väska från mitt knä. Hon säger ingenting, visar inte en min på att hon ens bryr sig.

Tjejen har ställt en vattenflaska på bordet som får full fart när tåget bromsar in, vilket resulterar i att tanten mittemot oss håller på att få en tung vattenflaska i huvudet. Tjejen visar fortfarande ingen min på att bry sig.

I Lund reser hon sig för att gå av. Vi som suttit runtomkring henne tittar på förödelsen hon lämnat efter sig. Ett halvt ton sopor på golvet och halva baguetten på sätet.

Och vad gör vi då som sitter kvar? Absolut ingenting mer än suckar och skakar på huvudet och utbyter medlidsamma blickar med varandra. Typiskt svenskt...