Jag är nyss hemkommen från tandhygienisten. Jag har haft tandläkarskräck större delen av mitt liv. Det hela tog rejäl fart när jag var 6 år gammal och jag har för mig att jag skulle plasta fyra stycken 6-årständer. Jag vågar inte riktigt gissa hur många gånger mina föräldrar fick gå dit med mig för att få de här små mini-tänderna plastade, jag hatade tandläkarbesök! Det hela resulterade i att mamma vägrade att någonsin följa med mig på tandläkarbesök igen, pappa fick bli den officiella tanläkarbesöks-föräldern. Största anledningen till att mamma vägrade att gå med var att pappa var tvungen att ligga i tandläkarstolen med mig ovanpå magen, plus att jag försökte slå ner tandläkaren så någon var tvungen att vara stark och hålla i mig...

I vilket fall som helst, mamma fick ge upp det där och har följt med mig flera gånger efteråt, men då har jag varit så pass stor att jag omöjligt har kunnat ligga i någons knä under besöket :p Idag gick jag iaf själv och tro det eller ej, jag överlevde. Jag hade inte några hål och tandhygienisten verkade rätt nöjd med mitt halvflitiga tandtrådsanvändande. Nu är det ett och ett halvt år tills nästa gång jag ska dit, tack och lov.